AVSTÖTNING – GVHD

Jag har råkat ut för ett bakslag. Tomas stamceller gillar inte mig och

vill kasta ut mig hel och hållen. Kallas avstötning eller GVHD. De pigga

krabaterna gör sitt bästa och visar plötsligt upp en tuff attityd så fort

de byggt upp ett skapligt nytt immunsystem med fabrikation av blod och

dess tillbehör. Nu har de efter 4 veckor varit så duktiga och blivit så

många. De känner att jag är med också och att de hamnat i främmande

håligheter.

”Ut med gubben! lyder deras stridsrop. Ut med gubben!”

Dom är lite korkade tycker jag, men det kan jag inte skylla på min bror.

Vad innebär det för mig? Jo, jag är inte vän med min brors celler längre.

De är min fiende precis som jag är deras. Jag kan ju rent förståndsmässigt

acceptera att vi måste leva i endräkt, jag går med på det, men de känner

inte min vilja. Jag är samarbetsvillig. De är stridslystna. ”Gubben ska

ut!

De har alltså satt igång motståndskampen mot den stora jätten och

processen som kommit igång kallas alltså GVHD.

GVHD uppstår vid transplantationer när organ stöter på varandra och inte

känner igen sig. De vill göra sig av det främmande.

Låter som saxat ur Sverigedemokraternas partiprogram.

Fenomenet GVHD indelas i tre grader: 1-3 där 1 är den lättaste

avstötningsformen.

Av någon konstig anledning upptäckte läkarna det yttre tecknet på GVHD hos

mig genom en röd rodnad på min högra fot (vilket är ett något ovanligt

ställe) och där började det så småningom att göra ont. Någon dag efter

kunde jag även känna samma sak på andra foten och kunde inte gå riktigt

normalt, utan i ett slags gåsliknande vaggande med korta steg.

ST-läkaren Fryderyck identifierade först GVHD:n och hämtade professor

Anders Wallin som konstaterade att det foten visade var tecken på GVHD och

satte in en första behandling med cortison.

Rodnaden fotograferades och jag ställde som krav att om bilden

publicerades i Fryderycks avhandling/studie om GVHD, skulle bildtexten

lyda: ”Min fot.”