Dagvård

Boende på hotell (känns lyxigt, va?!) men äta alla måltider på Hematologen är ett företag i sig… om man som jag har usel ork. Det blir rent ut sagt ett kraftprov i sig att förflytta sig till sjukhuset. Om jag dessutom, som idag, tar smutstvätten, som mellan tummen och pekfingret kanske ökar tyngden med ett par kg? upplever jag det nästan som jag förstår vad Gunde Svan så ofta gjorde: fortsatte över sin förmåga, övervann tanken att minska på farten att ta det lugnare.

Nu tog jag till när jag blandade in Gunde i det här, men alla har vi väl en liten Gunde i oss. Vi vill prestera ett snäpp bättre hela tiden.

Jag minskar på farten.

Det hjälper inte, men fortsätter gå i samma takt ändå. Det är kanske det som är min brist, det Gundelika.

Idag har jag besökt Neurologen som kollat min droppfot. Inget att göra, kanske det läker av sig självt.

Var även på Lungkliniken och fick inhalera en gas som skulle skydda mig mot lunghinneinflammation. Skall göras en gång i månaden i ett halvår. Den antibiotika jag fått fram till idag, påverkade mina njurvärden negativt. Därav byte av skyddsmetod. Bra med alternativ … i vården! Men i landstingets regi, förståss.

Korridorerna här på sjukhuset är långa. Jag går för egen maskin till de olika specialisterna. Idag har jag nog gått dubbla sträckan av vad jag gör på mina träningspromenader. Så dagens ”motionsrunda” är bara ”för mycket”, jag är ingen Gunde.

Johanna heter min Dagvårdssyster. Hon har tre barn, ett par av dem är tvillingar.

–      Du Johanna, vad är jobbigast, ditt arbete här eller hemma?

Hon svarar inte direkt på frågan. Undrar om hon är politiker också?!

–      Det var inte så jobbigt igår… hemmavid.

Jag saknar min säng på Isoleringen. Nu sitter jag i korridoren istället och väntar på kommande behandling, provtagning, läkarkontakt, frukost, lunch, mellanmål, middag eller kvällsmål.

Jag vilar inte, snarare upplever jag personalens arbete bakom kulisserna, ser hur de far mellan rummen med ett tempo som hela tiden verkar vara ”snabbast möjliga”. Såna jag tidigare haft trevliga samtal med svischar förbi ”Dagpatienten”, med en nick av igenkännande, knappt mer. t.o.m. Sofiane.

Herregud vilket tempo de har!

Jag skulle behöva en säng på Dagvården. Och kunna vila mellan varven.